Arkitektens trendspaning

Arkitektens trendspaning

Helena Kozak, 46 år
Arkitekt och VD på Kozak format arkitektur AB

Hur länge har du arbetat som arkitekt?
Sedan 2005

Vilken är din roligaste/intressantaste erfarenhet i yrket hittills? Berätta!
En viktig insikt är att med tidigt ansvar så utvecklas man och förstår uppdragen bättre. Att bara få ta del av småbitar i ett projekt skapar inte det brinnande intresse, lojalitet eller ansvar som man som arbetsgivare skulle önska av sina medarbetare. Jag är väldigt tacksam för att min första arbetsgivare lät mig projektera från dag ett. Med bra stöttning utvecklas man oerhört mycket fortare än om man måste gå som medverkande arkitekt i flera år.

Arkitektens trendspaning

Helena Kozak, 46 år
Arkitekt och VD på Kozak format arkitektur AB

Hur länge har du arbetat som arkitekt?
Sedan 2005

Vilken är din roligaste/intressantaste erfarenhet i yrket hittills? Berätta!
En viktig insikt är att med tidigt ansvar så utvecklas man och förstår uppdragen bättre. Att bara få ta del av småbitar i ett projekt skapar inte det brinnande intresse, lojalitet eller ansvar som man som arbetsgivare skulle önska av sina medarbetare. Jag är väldigt tacksam för att min första arbetsgivare lät mig projektera från dag ett. Med bra stöttning utvecklas man oerhört mycket fortare än om man måste gå som medverkande arkitekt i flera år.

Hur ser kontorstrenden ut just nu? Vilka faktorer och värden är på upp-/nedgång?
Jag anar och tror att kontoret som en hybrid arbetsplats är här för att stanna. Många har under pandemin insett fördelen med att ibland kunna jobba från annan plats än kontoret. Däremot kommer man vilja – och behöva – mötas på arbetsplatsen för de uppgifter som med fördel utförs i grupp och gärna i ett fysiskt forum.

Det kommer krävas en större variation av arbetsmiljöer både för att attrahera och behålla medarbetare. Det viktiga för många tror jag blir möjligheten att påverka sin arbetssituation. Min erfarenhet är att flexibilitet är A och O.

Om du spanar framåt, hur tror du att kontorslokaler och arbetsplatser kommer att utformas framöver? Varför?
Med ökad flexibilitet och hybrida arbetssätt kan man inte längre förvänta sig ett eget kontor i samma utsträckning som tidigare. Det beror helt på verksamheten, vill jag dock poängtera. Men om man är på plats t.ex. 3 dagar/vecka står rummet tomt övrig tid. Det känns som ett slöseri med resurser.

Man pratar mycket om de som riskerar att bli av med sitt cellkontor men det finns även de som känner sig isolerade i ett eget cellkontor och har svårare att komma in i en gemenskap.

Behovet av klassiska öppna landskap minskar troligen till fördel för fler flexibla arbetsrum, mötesrum i olika storlekar och samtalsrum än vad vi tills före pandemin räknade med. Likaså behovet av kreativa ytor för spontana möten, workshops eller annan form av mer levande miljöer. Mötesplatserna behöver dessutom utformas med teknik anpassad för hybrida möten. Fler digitala möten kräver inte färre mötesrum utan snarare fler och i mer varierade storlekar.

Vi kan arbeta fokuserat i tysta zoner eller i enskilda flexibla arbetsrum. Vi vill uppmuntra till rörelse och aktivitet, försöka motverka stillasittande/-stående genom att erbjuda medarbetare olika typer av arbetsplatser beroende på arbetsuppgift.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när man designar ett kontor?
Att skapa variation i ljus, volym, ljud och material. Att miljön stödjer det arbete som man skall utföra. Men även inbjuda till samtal, möten och glädje på arbetsplatsen. Vi vill skapa miljöer som lockar och uppmuntrar personalen att vilja komma till kontoret.

Vilket vore ditt drömprojekt?
Jag tycker det är fantastiskt roligt att utforma arbetsplatser för vuxna men kanske allra helst för barnen. Jag tycker att man har alldeles för mycket åsikter om hur vuxnas arbetsplatser bör utformas: jag skulle vilja kunna lägga lika mycket kvalitativt arbete på att utforma lärandemiljöer, inte bara planlösningar utan hela vägen ner till material och inredning. Barnen sitter oerhört lång tid på icke-ergonomiska stolar och i ljudmiljöer som ingen vuxen skulle acceptera. Så kanske ännu ett skolprojekt där man fick tänka mer fritt och utanför boxen!